Utsikt över Sollefteå och Ångermanälvens dalgång norrutIgår hade vi tillfälle och glädjen att vandra upp till Multråberget i Sollefteå. Äntligen! Tänk att ha växt upp i Ådalen och senare ha bott i trakten i nästan tjugo år och inte ha varit upp till Multråbergets topp förrän igår. Det är lite märkligt. Men nu blev det äntligen av och det var fantastiskt trevligt! Underbart sensommarväder var det också.
Som belöning på den ganska branta vandringen uppför berget fick vi se en milsvid utsikt över staden, bergen och Ångermanälvens dalgång och det var såå vackert! En av landskapets gamla vårdkasar finns också uppe på berget.
Multrå kyrka Ett varmt TACK Solveig och Staffan för en underbart trevlig dag!
----------------------------------------------
Gamla kort - Multråberget..
Multråberget i bakgrunden
På Multråberget i början av 1940-talet. Mina föräldrar t.hö.
Hej Smulan
SvaraRaderaVilken fantastisk upplevelse. Jag som växte upp på Remsle levde ju faktiskt i Multråbergets skugga men inte har jag varit där för det.
Men kanske en dag då inte vardagens plikter sätter P så kanske kanske jag kan göra alla de där utflykterna jag alltid drömt om. Som att hälsa på dig :-D
Hej från Evy
Evy! Du är såå välkommen! Då ska vi gå upp till Multråberget, banne mig! :)
SvaraRaderaHa det gott! Anita
Hejsan!
SvaraRadera"Sent ska syndaren vakna" Smulan, som man säger: men ojsingen så tjusande bild mot nipornas stad Sollefteå under augustis allt förlåtande, milda sol.
Tur ni är tränade fjällvandrare för det är bitvis brant uppför - och är inte Multrå kyrka rakt nedanför en sagolikt anslående syn?
Jag ser Hågestaön med reningsverkets vita fasad och anar bron ditöver. Ävenså den vackert belägna Risöns camping med ett antal husvagnar som sig bör.
Ävenså älvbron och Svalnipan till vänster varifrån jag så många gånger blickat ut över den förbiglidande älven.
Svalnipan är nästan halvt pulvriserad högst upp av alla utgrävda backsvalebon under århundradena.
Här uppe stod en gång vildmarksförfattaren Albert Viksten (1889-1969, född i Vojen, Graninge, Ångermanland) på 10-talet och lovade sig själv att en dag bli en svensk författare att räkna med och blev ju det också med råge (drygt ett 40-tal böcker) - med fantastiska, fantasieggande, poetiska titlar som "Storm över niporna" "Sagornas Ådal", Skogen sjunger, Eld och bröd, Spelet under skyarna, Mitt paradis m.m.
Jag har läst mycket av honom, en favorit.
Om inte du har läst Albert vill jag gärna rekommendera "Vindkantring" och "Bäverbäcken". Synnerligen njutbar vinterläsning!
Det är Albert Viksten som skrivit landskapssången/Ångermanlandssången!
Självklart har också jag njutit utsikten däruppe och det vid två tillfällen, en gång nattetid vid fullmåne!
Den här vårdkasen, eller snarare den ursprungliga, brann under natten mot millennieskiftet liksom många andra runt om i landet. Spanade ivrigt från mitt fönster men krutröken över Sollefteå omöjliggjorde fri sikt.
Bortanför bron ovanför ICA-trollet såg jag från mitt köksfönster under 10 år dagligen detta magiska berg (263 m.ö.h), förr i tiden kallat "Röberget" för det lyser intensivt i rött när solnedgångens sneda strålar träffar det.
Så här i backspegeln - oj, vilken nostalgi! Jag lämnade Sollefteå i april 2003.
FINA gamla kort!
Tack för en underbar bild!
Hej från thord.
(Jamen "Ådalsbyn" Smulan. Du måste besöka Sollefteås hembygdsgård nästa sommar, ansluta en guidad tur och sedan inmundiga en utomhusfika med tillbehör under parasollet, det måste du!)
Thord! Tack för dina rader!
SvaraRaderaAlbert Viksten känner jag väl till. Hans alster förkom en hel del även i Näsåker - inte minst krönikerspelet "Sagornas Ådal" (där även jag medverkade i ett par gånger) som han är författare till.
Multråberget var en fin upplevelse - jag skäms att jag inte varit upp dit tidigare. Men bättre sent än aldrig!
Jag har för mig att Pelle Molin kallade Mutråberget "Råberget"..
Åter igen skäms jag.. jag har inte besökt Ådalsbyn ännu. Men det ska bli av! Som den "hembygdsvän" jag är så borde jag gjort det tidigare. Men något ska jag väl ha kvar att se, eller hur?
Varmt välkommen upp till Ådalen igen, Thord! Och till Omsjö! :)