Gott Nytt År!

Till vänner, bloggvänner, till er som skickar gamla bilder, för alla kommenterar  
och till alla andra som tittar in här.

Tack för att ni finns!!  Gott Nytt År!

Gamla flygbilder från Näsåker



1. Senare delen av 1950-talet

2. Från andra hälften av 1950-talet

3. Troligtvis 1940-tal

4. Möjligen 1940-talet

5. Flygfoto Näsåker från sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal.


Några gamla flygfoton över Näsåker. 1950-talet var en expansiv period i Näsåkers historia, när samhället växte med rekordfart. Under de första åren av 1950-talet byggdes bland annat ett nytt kommunhus, en ny skola, ett äldreboende och nya hyreshus. Ådals-Liden var en egen kommun och ekonomin var god.

I början av 1970-talet uppgick Ådals-Lidens kommun till Sollefteå, och många verksamheter försvann i Näsåker. En stark avflyttning från orten på 1960- och 70-talet bidrog också till en sämre utveckling av bygden.

Kommentera gärna de numrerade bilderna! :)

Vart tog älgen vägen...?

Vi har en hund som älskar djur- och naturprogram...! ;) Så snart det är djurprogram på TV så lägger sig Ida framför tv:n och vrålstirrar på skärmen. Blir det extra spännande så ställer hon sig med framtassarna framför tv-rutan och försöker få vittring på djuret. Hon blir märkbart förvånad när djuret - i det här fallet älgen - försvinner ut ur rutan och tittar då uppfordrande på husse eller matte som om hon vill säga att ..

.. det var en konstig älg det där! ;)

God Jul!

Det verkar bli en kall jul i år. Minus 30 grader idag och kylan ser ut att fortsätta. Men inomhus finns det värme, gran och juleljus - vad kan man mer begära?


Jag vill önska alla bloggvänner och alla övriga som tittar in på min blogg en riktigt varm, fin och


                                           God Jul!


Tillägg: En extra julhälsning från de små tigerungarna i Junsele Djurpark!

Julskyltning i Näsåker



Så här i jultider tycker jag det kan vara roligt att visa en gammal bild av en julskyltning från förr i Näsåker.

Fotot ser ut att vara från 1920-talet eller kanske ännu tidigare? Vilken affär kan det vara i Näsåker ?

En fantastisk fruktsamling är det i alla fall! :)

Är det nötter eller vindruvor som ligger på golvet?

"Sagornas Ådal" 1956

Midsommarfesterna i Näsåker, som startades redan i slutet av 1920-talet, blev med åren en stor begivenhet där tiotusentals människor invaderade det lilla Näsåker under några dagar.

Under midsommardagarna från och med 1949 visades ett krönikerspel "Sagornas Ådal", skrivet av Albert Viksten. Det handlade om Pelle Molins tid i Näsåker och hans avfärd till Norge hösten 1894. Föreställningen framfördes varje midsommar fram till 1960. Efter några års uppehåll återupptogs föreställningen 1971 under ledning av Uno Lundin, men lades tyvärr ner igen 1990.

I denna länk finns det första programmet av krönikerspelet från 1949.

Krönikerspelet "Sagornas Ådal" 23 juni 1956.

Publikbild från "Sagornas Ådal" 1956.

Jag har fått följande mail och bilderna ovan som visar hur det såg ut när krönikerspelet visades i Näsåker 1956.  Ett stort och varmt tack Ulf!


"Du frågar i din Blogg efter gamla bilder från Näsåker och jag hittade ett tiotal bilder från föreställningen av "Sagornas Ådal " från 23 juni 1956.

Jag hade det året köpt ett nytt teleobjektiv, så jag kunde fotografera föreställningen från publikplats. Den andra bilden visar vilken enorm publik evenemanget drog.

I ett fotoarkiv finns bilder som visar hur edselelungdomar firade midsommar i Näsåker 1956. Bilderna nås enklast på adressen : http://pcnav.se/Edsele/foto02.html

Hälsningar
Ulf Holmgren"


Flera bilder av krönikerspelet "Sagornas Ådal".

Vilket djur?

Spårstämpel: fem tår, avtryck från framtassens häldyna, 7-9 cm lång inkl. häldyna.

Ett dagsaktuellt spår...

Vad är detta för djurspår? Det är ett ganska ovanligt djur, tror jag.  Det är andra gången jag får se ett sådant här djurspår, men jag har aldrig fått se djuret i verkligheten.

Jag har flera bilder , kanske mera typiska spår för det här ovanliga djuret, men jag nöjer mig med det här så länge... ;)

Kan någon gissa vad det är för djur?

Uppdatering:

Flera svar har ramlat in; både här och på facebook. Bland förslagen;  järv, en stor katt och så det rätta svaret... utter! Det var Harriet som kom med det rätta svaret! Belöningen blir en pepparkaka  på tisdag Harriet! ;)

Uttern är ett mårddjur, lever i vatten, äter mestadels fisk, åker gärna kana i utförsbackar och "paddlar" på plana underlag.  Utterkanan är ca 15-20 cm bred. Det blev tyvärr ganska dåliga bilder i skymningsljus, men jag tror man kan se den typiska utterkanan och spåren ganska tydligt ändå.

Platsen där vi såg utterspåren fanns mellan en sjö och en närliggande bäck, och man kunde följa spåren minst ett par hundra meter i snön.

Hur pass vanlig är uttern i vårt område och i övriga delar av vårt land? Någon som har sett utter?

Mer om utterspår:
http://ornkartan.ornskoldsvik.se/utter/utterspar.cfm

Julklappstips!

Ett bra julklappstips ger jag gärna bort! :)

Här!

Okänt skolkort från Junsele.

Skolkort Junsele. Fotograf Salomon Berglund Ruske

Det här är ännu ett gammalt skolkort från Sollefteå bilddatabas. Fotografen anges vara Salomon Berglund. Kan det vara handlaren och lantbrevbäraren Salomon Berglund 1896-1972 (far till Doris B. i Övra) från Ruske som är fotografen?

En kommentar av Göran Stenmark: "Jo det är "Röskhandlarn" Salomon Berglund som är fotograf, så bilden torde endera vara från Hömyra, Ruske eller Åkerbränna."

Var är fotot taget? När? Vilka är barnen?

"Rôskhandlarn" Salomon Berglund 1896-1972

Uppdatering 1: Så här såg fotografen ut! "Rôskhandlarn" Salomon Berglund 1896-1972 från Ruske Junsele.  Tack Göran för fotot!

Uppdatering 2:  Lite mer om "Rôskhandlarn"! H. har i en kommentar skrivit följande:

"Själv kan jag bidra med att han startade sin affär 1915 re'n och höll på till mitten av 60-talet. Ja, ungefär 50 år. Huset står ju fortfarande kvar.

Från mitten av 30-talet och tio år framåt bar han också post från Junsele (Krange, en och en halv mil från Ruske) och vidare till Åkerbränna och Åkerberget med slutpunkt i Skalberget, Dorotea. Det var en rutt på sex mil. Tre gånger i veckan gick han den rundan.

Så sent som i slutet av 50-talet och början av 60-talet gjordes flera reportage, även i rikstidningar, om honom och hans butik i Ruske, som saknade elektrisk ström och all annan modernitet.

"Kaffe och snus i stormlyktans ljus" lyder rubriken på ett av de klipp jag har sparat."

Ett stort tack H.!

Se även detta gamla skolkort från Junsele: http://smulansblog.blogspot.se/2010/05/skolkort-junsele.html

Klass 6 Näsåkers folkskola 1927

Klass 6 Näsåkers folkskola 1927

Jag hittade ett par gamla skolkort i Sollefteå bilddatabas, där barnen inte är identifierade. Läraren på det här fotot heter i alla fall Gunnar Lundberg som var en känd person i Näsåker på sin tid. Han var förutom lärare även Hembygdsföreningens ordförande, körledare och kyrkokantor. På det här skolfotot från 1927 är Gunnar Lundberg ganska ung, men jag minns honom som en gammal man från min barndom på 1950-talet.

Jag tog till och med pianolektioner för kantor Lundberg i ett par års tid. ;) Min mamma tyckte jag skulle lära mig spela piano, så varje onsdagkväll under ett par års tid gav kantor Lundberg mig pianolektioner i sitt hem. Han var ganska gammal då, änkeman och bodde tillsammans med en dotter i ett hus centralt i Näsåker.  (En liten utvikning från ämnet...)

Men vilka är barnen på fotot? Någon som vet?

PS. Hur det gick med pianospelandet..?
       Njaa... ;)

Ögonblicksbilder från Tallinn



Ett vintrigt Tallinn



En rysk-ortodox kyrka

Interiörbild från Olde Hansa



Irish coffee med fikongodis



Julmarknad på Rådhusplatsen i gamla stan

En glad "inkastare" utanför Olde Hansa

May I introduce...

.. en ny hemsida!

Edwin skriver:

.... Jag har faktiskt besökt Skandinavien 15 gånger under årens lopp, huvudsakligen på grund av musiken, men har även haft möjlighet att besöka ganska många ställen som tillhör rötterna. Jag och min sjungande och trumslagande sambo var gästartister sommaren 2008 på Rafnastämman i Ramsele. Min farfars äldste bror, Nils Eriksson, var faktiskt den mer eller mindre berömde Öl-Eriksson, som körde öl från bryggeriet i Sollefteå upp längs älven till Ramsele och vidare. Jag har faktiskt ägnat en gånglåt åt honom. Beträffande gamla familjtorpet i V. Granvåg, har jag besökt platsen 3 gånger, men själva torpet är nu igenväxt med skog och inget tecken finns kvar.

Har också spelat mycket i Norge och turnerade 2003 på Island och Färöarna. Men jag minns väl att, vid första besöket i 1967 tillsammans med far, mor och lillebror, besökte vi Ådalsliden och Näsåker och jag spelade på gamla dansbanan där - undrar om den finns kvar? Sommaren 1969 turnerade jag också lite grann tillsammans med Onkel Amos (Henning Lundström) och man spelade på sådana platser som Nipkarusellen i Sollefteå, Resele, Junsele, Ramsele, Hammerdal, Strömsund, etc. - roligt! På den tiden hade jag nyligen gjort en vals som jag kallade Sollefteåvalsen och Henning döpte om valsen till Reselevalsen, Junselevalsen o.s.v. vid varje nytt uppträdande!

Det var 4 bröder i farfars familj som flyttade til Nordamerika, varav 2 (Erik Johan och Otto Emmanuel) till New York och Minnesota i USA.

Din bild används som banner överst på sidan "Nordic Routes". Bannern visar mina äkta rötter med utsikt nedströms mot farfars gamla hem längs Ångermanälven, och bilden på mej där jag lutar mot Leif Erikssons staty i västra Island breddar ut historien, tycker jag."

Lycka till Edwin, och allt gott!

Här är länken till Edwins hemsida:

http://www.edwinerickson.com/

Är det nån hemma?

Foto: Josef Benkovic

Foto: Josef Benkovic

Ibland är det irriterande när nån tittar in när man arbetar som bäst.

Ibland gör det då rakt ingenting! ;)


PS.
Katten hette Micke och var min en gång för länge sedan.
Platsen är altandörren till min lägenhet i Stockholm.
Fotograferat av min gode vän Josef Benkovic
i slutet av 1980-talet.

En sjuk saga..

Sagan om Sinus och Orbita

Orbita satt i vänstra förmaket och virkade på en hjärtspets. Hon kastade en blick ut genom ovala fönstret och såg Sinus komma uppför stora bröstgången. Hon sprang ut genom leverporten och föll honom om lårbenshalsen och kysste honom på magmunnen. Därefter följdes de åt förbi vestibularapparaten in i högra förmaket. Sinus tog av sig sin fibrinpäls, som var knäppt med ledknappar. Orbita var iförd andedräkt och hade ett ledband om sitt vackra siliehår.

För att skydda dräkten tog hon på sig omentet, gick ut i köket och började ordna för utflykten. Av sin väninna Papilla hade hon fått låna en bröstkorg. I denna satte hon ner ett krus med magsaft och en knäskål med adamsäpplen, halsmandlar och näsmusslor. I en magsäck packade hon ner sårskorpor, moderkakor och tarmkäx. Därefter gick hon tillbaka till högra förmaket. Sinus hade under tiden roat sig med att slå på trumhinnan och blåsa i örontrumpeten.

Orbita satte på sig tarmluddet eftersom det var ganska kallt, och så gick de tillsammans ut på gemensamma gallgången. Efter en stund kom de in i en skog av bronkialträd. Det var svårt att ta sig fram mellan hårrötter, äggstockar och njurstenar, men till slut stod de framför tårkanalen där deras eka låg förtöjd vid en nervstam. De hissade gomseglet och styrde ut mot Langerhanska öarna, där de hade en underbar dag. Men det blev rätt sent, och när Orbita kom hem satt Livmodern vid varhärden och var tarmvred.


Tack kollegan Harriet för den här "sjuka sagan"!

Ja, vi är sjuksköterskor... vad trodde ni...? ;)

Sjuk hund och tillökning i Junsele

Vi har lite bekymmer just nu med en av våra hundar. Vår fina gråhundstik Ida har troligtvis drabbats av livmoderinflammation alternativt en hormonell rubbning. Vi hoppas att den medicinska behandlingen ska hjälpa, men förmodligen måste hon opereras förr eller senare för att hon ska bli helt bra.
(Uppdatering: Igår 15 nov, opererades vår gråhundstik. Förhoppningsvis ska hon bli frisk nu.)

Därför har det blivit ett par veterinärbesök den senaste veckan, och vid det senaste besöket fick jag se något jag aldrig sett tidigare: en liten tre veckors tigerunge!

Gissa om den var söt!!

Det var nog en ganska unik händelse på Veterinärstationen också för hela personalen verkade väldigt förtjusta över att träffa den lille. ;)

Det var en av dessa tre tigerungar som samma dag berättades om i TÅ.  Tre tigerungar föddes för tre veckor sedan i Junsele djurpark, men tigermamman övergav tyvärr sina små strax efter födseln. De små tigerungarna verkar trots det få en trygg uppväxt hos sina "fosterföräldrar".

En förkortad artikel om tigerfödseln i Junsele finns här.

Foto från TÅ.

Snöstorm



Den rosa stranden i Elafonissi Kreta.

 Snöstorm!

Men man kan ju drömma...

Café Nämfors eller "Blodiga yxan"

På de här gamla bilderna av Nämforsen och den gamla Nämforsbron (som byggdes 1918 och revs 1970 då en ny bro byggdes) kan man skönja ett litet vitt hus på andra sidan forsen nästan nere vid strandkanten. Det bör vara Teodor Bloms café;  "Café Nämfors" eller "Blodiga yxan" som caféet också kallades.

På Magnus blogg fördes för en tid sedan en diskussion om det här caféet som jag tycker är roligt att påminna om.

Hans-Göran skriver bland annat så här:

"Teodor Bloms cafe låg på den plats som kortet visar. En enkel byggnad vars enda modernitet var en diskbänk!!!. Detta berättat för mig igår av Stina Vikner (Ritzén f 1917). Invid detta hus fanns grindar som var stängda för att inte obehöriga skulle kunna komma ner till laxfisket. Cafét var en populär samlingspunkt vid denna tid, vilket man kan förstå när man ser läget. Det fanns vid samma tid ett annat kafé i Forsås som ägdes av Beda Gisslén. I hennes kafé steg vattnet under vårfloden in på golvet."

"Café Nämfors" fanns kvar tills någon gång på 1940-talet när laxfisket upphörde på grund av kraftverksbygget. Innan kraftverket byggdes i Nämforsen 1946-47 var laxfisket i forsen sedan urminnes tider en viktig del i bygdens historia.

Nämforsen har alltid varit rik med lax - "Laxen ska till Nämforsen, om den så skall gå landsvägen", har det sagts - och att se laxarna hoppa i forsen måste ha varit en fantastisk syn! Laxfisket i Nämforsen har alltid varit en nödvändig levebröds - och inkomstkälla för människorna i Näsåker, och för andra var fisket en intressant och spännande fritidssysselsättning.  Därför är det nog inte så konstigt att cafeét nere vid Nämforsen blev en populär samlingspunkt för näsåkersborna.

Men varför cafeét fick heta "Blodiga yxan" i folkmun kan man fundera över... ;) !

Enl. uppgift så ska mannen till vänster vara Nils Teodor Blom 1869-1951. Vilka är de andra?

Tillägg. "Det var Nils Teodor Blom f 1869 -1951 som på 1930-talet hade ett café som kallades "Blodiga Yxan". Han var 1891-96 i Amerika. Gästgivare i Näsåker under en tid. Under anläggningstiden och fram till sin död, handlande i Kilforsen/Betåsen. / Harriet Boman.

Mer om Teodor Blom här..

Medan vintern väntar..

Karvsjön 3 nov.

Tredje november..

Snö, regn och sol.
Is och öppet vatten
allt på en gång.

Båtarna är uppdragna på stranden.

Medan vintern väntar..

Fel nobelpristagare i medicin

Året Nobelpris i fysiologi eller medicin har tilldelats Robert Edwards från Storbritannien. Han belönas för sitt arbete med att utveckla metoderna för provrörsbefruktning. Grattis!
Dagens medicin.

Men ...

‎"Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia."

Gunnar Nordenstam - Läkare.

Hällby - byn som försvann under vatten..

Min pappa pekade ibland ut en stor sten vid vägen utanför Gulsele i Junsele, där han lekte som barn. Stenen ligger alldeles intill en stor konstgjord uppdämd sjö, Gulselesjön, som dämdes upp över den by där min pappa bodde några år i sin barndom på 1930-talet.  Uppdämningen av sjön skedde i samband med kraftverksutbyggnaden i Hällby 1970. Farfar och farmor bodde inte så många år i Hällby, men det kändes alltid lite märkligt när pappa berättade att gården där han bodde som barn numera låg på sjöns botten.

För en tid sedan fick jag kontakt med Barbro som berättade att även hennes morföräldrar (Teodor Eriksson f 1888; son till Edvard Eriksson 1860-1930 som troligtvis byggde gården) och senare en morbror hade bott på samma gård som mina farföräldrar i Hällby! Troligtvis köpte min farfar gården av Barbros morbror när familjen flyttade dit vid mitten av 1930-talet. Jag har också fått några kort  av Barbro som jag blev mycket glad över! Det är första gången som jag ser bilder av Hällby och farfar och farmors hem, som det såg ut före uppdämningen. 

Ett stort och varmt tack Barbro!



Engmar Nilsson ägde denna gård före uppdämningen. Det pågående kraftverksutbygget syns i bakgrunden.



Nils Bertilsson och Magnus Mattsson ägde dessa gårdar vid tiden för uppdämningen.

Edvard Hansson och Hildur och "Jonke" Johansson var de sista ägarna till dessa gårdar.  I den vänstra gården bodde min farfar och farmor med familj några år på 1930-talet.

"Teas lanthandel"  fanns  i den låga byggnaden.

Uppdatering:  Så här ser Hällby ut idag: en stor uppdämd sjö!  Ett stort TACK Hans O för korten!

Foto: Hans O Alfredsson

Foto: Hans O Alfredsson

Lite historik om Hällby:

Ur "Hällaboken" citerar jag följande:

"Hällby, en by söder om Hälla efter Ångermanälven, som våren 1970 kom helt under vatten i samband med Hällby kraftverksbygge. I Hällby påbörjades uppodlingar på 1800-talet av Hälla byamän. Den förste hällabo som började nyodling där var Ingel Mattsson från Hälla som den 11 okt. 1856 hade huggit ned 200 träd. Ingel Mattsson som var född 1800 och son till Matts Ingelsson i Hälla, hade tidigare haft ett hemman i Hälla, men troligt överlåtit det på någon av sina fem söner. Han bosatte sig nog i Hällby men var 1867 död då hans änka bosatte sig i Norra Gultjäl som då var upptaget av Gulsele byamän."

I Junsele Hembygdsförenings hemsida står bland annat följande:

"När kraftverket i Gulsele stod klart i början 1950-talet började byborna i Hällby undra när det var deras tur att flytta från sina gårdar. I gamla tidningsartiklar från 1960-talets början uttrycker de sin oro över att de inte riktigt har fått besked när bygget skall ta sin början. Strax därefter var det dags att tömma sina hus, som sedan revs eller brändes ner. Hela byn med affär och flera jordbruk utplånades från den mark som skulle hamna under vattenytan. 1967 påbörjades kraftverksbygget och 1970 stod det klart. Idag glänser endast en stor uppdämd sjö över den plats där landbonden Erik Eriksson slog sig ned i början 1880-talet.

Byns historia går tillbaka till omkring 1882, och låg då under Anundsjö socken. Den överfördes i kyrkliga och kommunala hänseenden till Junsele socken den 1 januari 1894."

Uppdatering:

Jag hittade överraskande en film på You Tube om hur det såg ut efter Ångermanälven innan Hällby kraftverk började byggas 1967! I filmen berättas en kort historik över några av byarna, och även Hällby visas! :)

Det är dock beklämmande att lyssna till speakern i slutet av filmen när han talar om den "nya" Ångermanälven som ska "tjäna människorna" genom kraftverksutbyggnader. Det som egentligen blev ett förödande övergrepp på naturen,  forsarna och laxens vandringar uppför Ångermanälven.

Så här skriver "Kullberg film": "Ännu ett övergrepp på den fria naturen, Ångermanälven, Sveriges stösta vattenkrafts producent Ångermanälven är snart våldtagen till sista forsen, bruset tystnar, allt blir sjöar med mystiska undervattenströmmar. Här ska åter lax och harr vandra upp till bäckarna från havet för att leka!"

Krishjälp?

I kyrkans församlinghem i Näsåker kommer det att anordnas en julseans inom kort där det ska tas "kontakt med andra sidan och förmedla budskap till er under kvällen."

Kanske krishjälp ? ;)


Julseans i Näsåker

Galakväll i Nickes anda..

Ulrika Bodén



Årets stipendiat Ronny Eriksson



Anna Lotta Larsson och Ronny Eriksson



Fr. vä: Anna-Lotta Larsson, Jacke Sjödin, Ronny Eriksson, Jörgen Åslund och Ulrika Bodén.



Fr.vä: Cissi Jakobsson, pianisten ?, Anna Lotta Larsson, konferenciér Jacke Sjödin, Ronny Eriksson, Jörgen Åslund och Ulrika Bodén.

Det blev en underbar, magisk galakväll igår på Hullsta!  Vad kan det bli annat än succé när artister som Anna Lotta Larsson, Ulrika Bodén, Ronny Eriksson, Cissi Jakobsson, Jörgen Åslund och inte minst konferenciéren Jacke Sjödin äntrar scenen!

Så mycket glädje, sång och musik i Nicke Sjödins anda! Årets Nicke Sjödin-stipendiat Ronny Eriksson var ett uppskattat val. Ronny var en av Nickes stora favoriter; en riktig ordekvilibrist, sångare och träffsäker humorist. En nyskriven monolog om en fotbollsledare från sina hemtrakter i norr som i stort sett var ensam  på fotbollsplan, drog som vanligt ner stora skrattsalvor. En välförtjänt stipendiat helt i Nickes anda!

Ulrika Bodén, en mycket duktig folkmusiker bördig från Helgum, uppträdde med Nickes översatta psalmer på dialekt. En fin och mycket uppskattad tolkning av en genre som Nicke bland så mycket annat ägnade sig åt.

När Anna Lotta Larsson sjöng "Så skimrande var aldrig havet" och "Älska mig för den jag är"  kunde man höra en knappnål falla... Så vackert var det!

Cissi Jakobsson framträdde bland annat med en sång som Nickes far Rickard diktat; "Torparbruden". Ingen framför den sången som Cissi!

Jörgen Åslund, som liksom Cissi nästan alltid medverkade i Nickes revyer, läste och sjöng ett par av Nickes dikter på ett oefterhärmeligt sätt.

Sist men inte minst kvällens konferenciér och Nickes son, Jacke Sjödin, som sin vana trogen ledde galakvällen på ett otroligt roligt sätt! Här kan man inte säga annat än; sådan far sådan son!

Behöver jag tala om att alla gick hem med ett stort leende?

Nej, jag förstod väl det..


PS: Ursäkta dåliga foton, men jag har svårt med mörker och avstånd..

På tal om Minnesfonder... ;)

Galakväll ikväll på Hullsta! Nickes Sjödins minnesfond.

”Det här känns jätteroligt, det är en stor och rolig grej för Sollefteå. Och det ska vara roligt, en galakväll i höstmörkret”, säger konferencieren Jacke Sjödin till tidningen Ångermanland.

I år får inte mindre än fyra personer stipendier:
Andreas Öhman från Kramfors som ligger bakom filmen `I rymden finns inga känslor`, Anna Söderlind från Timrå som startat en Stå-upp-klubb i Sundsvall och föreningen Kulturbygden i Sollefteå är tre av stipendiaterna. Den fjärde som får det största stipendiet på 20 000 kronor avslöjas först under kvällens artistgala på Hullstagård i Sollefteå.

Medverkande på galakvällen ikväll är Anna-Lotta Larsson, Ulrika Bodén, Jörgen Åslund, Cissi Jakobsson med Per-Åke Stockbergs husband.

Det ska bli väldigt trevligt! Jag hoppas kunna berätta mera om galakvällen i morgon..

Ådals-Lidens fs på Facebook

Näsåker med Nämforsen i bakgrunden.

För dem som inte vet, eller använder Facebook, så kan jag tipsa om att Ådals-Liden har en egen intressegrupp där. Sidan är öppen för alla. För att kommentera, lägga in nya bilder eller diskutera något som berör Ådals-Liden måste man dock registrera sig på Facebook. Det är gratis förstås! :) Det är Magnus Johansson som är skapare och ansvarig för sidan.

Jag har för en stund sedan lagt ut flera flygbilder över Näsåker, utöver bilden ovan, på Facebooks gruppsida om Ådals-Liden. Det är åter igen Dick och Harriet Boman som tagit de vackra flygbilderna! TACK snälla!

Titta gärna in, registrera dig och kommentera!

Här är länken:

Ådals-Lidens fs på Facebook.

Omsjö från ovan..

Ett foto i repris..

Foto: Harriet Boman. Dick Boman vid flygplansspakarna.

Tängsta folkskola ca 1920 / Uppdatering

Klass 5-6 Tängsta folkskola 1920.


Övre raden från vänster: okänd, Johannes Persson, Olga Sjödin, Anna Vennström, Agda Mähler, Fanny Mähler, Elva Rolén, Edla Tängden, Verner Östin och Gunnar Johansson.

Mellanraden från vänster: Gunnar Tängnander, Elna Edin, Astrid Johansson, Nanna Norlin, Alma Persson, Anna Näsmark, Hilda Vennström, Linnea Lidgren, Selma Vikner och Anders Lalander.

Nedre raden från vänster: Karl Rotmark, Rudolf Vestin, Valter Vestermark, John Tängden, Henning Tängnander, Alrik Tängström, Gunnar Östlund och Erik Edin.

Jag har fått ett nytt gammalt skolkort. Ett stort tack Dan-Olof Andersson! Skolkortet är taget omkring 1920 utanför Tängsta folkskola i Resele.  Enok Fahlén hette läraren i plommonstopet och pojken framför honom i ljus dress är John Tängdén f 1910.

Kan flera av barnen identifieras? Skriv gärna en kommentar i så fall....

Flera skolkort från Resele:

http://smulansblog.blogspot.com/2008/04/skolkort-frn-resele.html

http://smulansblog.blogspot.com/2007/12/skolkort-tngsta-byskola-1893.html


Uppdatering:

Jag har fått namnen på alla eleverna av Susanne. TACK ! Jag borde ha tittat i Sollefteå bilddatabas (som jag förstår du avser med SVAR...?)

Du skriver att du är släkt med min morfar - det skulle vara trevligt att få veta hur! ;) Allt gott!

En smått märklig historia och min länk till Östanbäckssläkten..

En berättelse i repris..

För ett par år sedan fick jag ett inlägg i min hemsidas gästbok från en ”Ingrid” i Stockholm. Hon hade en liten förfrågan..

Ingrid har en fastighetsskötarfirma på Östermalm i Stockholm och hon berättade för mig att hon ibland sparar en del gamla biblar, psalmböcker, böcker, kort och andra gamla saker som hyresgäster lämnat efter sig eller kastat. Saker som ingen vill ha kvar längre, men som Ingrid brukar spara i en lagerlokal en tid  tills de skänks bort eller kastas om ingen frågar efter dem. En dag råkade Ingrid titta i några efterlämnade böcker och anteckningsböcker och såg att böckerna innehöll personnamn och en bostadsort. I ett par av de gamla böckerna låg det några gamla kort och konfirmationskort av namngivna personer. Namnen och ortnamnen tydde på att böckerna tillhört samma familj; en familj vid namn Berglund från Hömyra i Junsele.

Ingrid sökte namnen ute på Internet och hittade till min hemsida, där några av familjenamnen finns med i mina antavlor. Ingrid kontaktade mig och visst var det så att de böcker som hon bevarat hade tillhört den berglundska familjen från Hömyra! Det kändes väldigt spännande och Ingrid och jag hade en lång kontakt innan jag så småningom träffade Ingrid och fick alla böcker av henne vid ett besök i Stockholm.

Några av böckerna; en bibel, ett par postillor, en teologisk skolbok som användes i skolundervisningen skriven av Doct. Eric Pontoppidan och ett par psalmböcker hade tillhört min farfars farfar kronobonden och nybyggaren Anders Berglund (1826-1904), en av grundarna av byn Hömyra i Junsele. I några av böckerna fanns även äldste sonen Aron Berglunds (1851-1927) namn inskrivet. Troligtvis övertog sonen Aron dessa böcker efter sin fars död. Aron Berglund blev sedermera skräddare och bypredikant i Hömyra. Det fanns även en psalmbok, några gamla kort och anteckningsböcker med Arons barn Lambert och Sallys namnskrifter i.

Ett av de gamla korten som fanns instuckna i böckerna var ett foto av en skolklass med ganska små barn. Jag gjorde en efterlysning genom att lägga ut fotot på nätet och i tidningen Ångermanland. Och jag fick ett par svar som bekräftade min teori att skolkortet var från Hömyra i Junsele. Några av barnen på skolfotot blev också identifierade:

Längst ner nr två fr. vä: Frida Berglund f 1921, troligtvis Fridas äldre syster Jenny f 1919 (båda barn till Martin Berglund 1882-1948) De två barnen till höger om Frida och Jenny kan vara deras kusiner Sally Berglund f 1918 (hon som förmodligen hade ägt böckerna som tillhört hennes farfar Anders Berglund ) och Gunnar Berglund f 1922 (båda barn till Lambert Berglund 1880-1965). Lärarinnan Jenny Skoglund. Kortet bör vara taget ca 1927-28. Alla barnen bodde i Hömyra.

Mer om fotot och lärarinnan Jenny Skoglund finns här.

Var böckerna kommer ifrån och vem som senast ägt dem har varken Ingrid eller jag lyckats utröna. Men troligtvis har böckerna  förts till Stockholm av Lambert Berglunds barn Sally eller Gunnar, som båda flyttade till Stockholm.

Det kändes lite som något av historiens vingslag när jag så småningom fick böckerna och de gamla korten i min hand. Jag fick hålla i de böcker som min farfars farfar en gång ägt och hållit i och som till sist, via en lång och något märklig resa från Hömyra i Junsele, hittades i en lagerlokal på Östermalm i Stockholm.

Tänk om farfars farfar hade vetat! ;)

Caisa (Katarina) Olofsdotter 1825-1928.

Min farfars farfar Anders Berglund 1826-1904 var gift med Caisa (Katarina) Olofsdotter 1825-1928. Caisa Olofsdotter var dotter till Olof Danielsson Ångström 1794 -1870 ohh Brita Stina Olofsdotter 1825-1908. Caisa Olofsdotter är min länk till den stora Östanbäckssläkten i Junsele.

Caisa Olofsdotters och Östanbäcksfamiljens stamfader hette Erik Persson 1707-1758 och hans hustru Brita Olsdotter 1699-1782, båda födda i Anundsjö sn. De bosatte sig 1730 i Östanbäck i Junsele sn och är upphov till många ättlingar. Till minnet av 250-årsdagen av deras liv tillsammans på ödehemmanet i Östanbäck  bildades släktföreningen 1980. Släktföreningen, med dess ordförande och eldsjäl Ulla Östlund i spetsen, har kartlagt och skapat en stor och diger stamtavla av ättlingar till Erik och Brita. Släktföreningen har som mål att kartlägga alla ättlingar till Erik Persson och Brita Olsdotter;  ett digert arbete som Ulla med beundransvärd energi oförtrutet arbetar vidare med. Hur många ättlingar finns det i din databas nu, Ulla?

Uppdatering / Ulla svarar i ett mail:
"Jag har för närvarande 9755 personer i databasen. Det är då nästan bara rakt nedstigande från Erich och Brita, naturligtvis ingifta makar men inte deras släktingar, som jag förstår, att de har i Långarydssläkten med sina 144000 personer." 
Tack Ulla!

Vart femte år arrangerar släktföreningen en flera dagars stor släktträff i Junsele som brukar samla många sentida ättlingar till Erik och Brita. Ett medlemsutskick med intressanta artiklar om släkten ges ut en gång om året. Inom en snar framtid kommer också en bok att ges ut om den stora Östanbäckssläkten. En bok som jag ser fram emot att läsa!

Östanbäcksföreningen har en hemsida där man kan läsa mera om släktföreningens verksamhet.  Där finns också stamtavlan utlagd.

http://ostanback.se/

Även på Facebook kan man hitta släktföreningen.

Min vita orkidé..

Jag är ingen större älskare av inomhusväxter.. Blommorna verkar inte gilla mig heller för den delen... För så fort de bor hos mig så mår de dåligt, vissnar eller dör. De trivs helt enkelt inte riktigt hos mig! ;) Nåväl, det är ju ömsesidigt så jag har i allmänhet ganska lite växter numera inomhus. Bara sådana som sköter sig själv liksom. ;) När de vissnar så kastar jag bort dem och köper eventuellt nya.

Förra sommaren fick jag för mig att köpa en orkidé. Bara för att den var så vacker! Hela förra sommaren blommade orkidén och jag gladdes. Jag pysslade om den extra noga, pratade lite försiktigt med den och den fick till och med beröm! Av både mig och andra...

Hösten kom och plötsligt så vissnade blommorna och ramlade ner. Bladen såg också ledsna ut och ramlade av, så det var bara att inse att det var dags igen att kasta ännu en blomma. Orkidén trivdes inte längre. Trodde jag.

Men... jag ställde undan blomman i ett fönster. Lät den stå och vara sur och ledsen. Jag vattnade den ibland, men jag var lika sur på den som den var på mig och jag brydde mig egentligen inte..

Men så plötsligt i våras så fick jag se att det började växa stänglar på den torra växten. Väntade lite avvaktande..

Jag planterade om blomman i en lite större kruka och så småningom fick jag se nya blad spira och på stängeln syntes knoppar. I våras slog blommorna ut, och hela sommaren har orkidén spritt glädje med sina vackra blommor! H e l a sommaren! Fortfarande är blommorna lika vackra och sprider glädje i köksfönstret. Fantastiskt!

Snälla, vackra orkidé - sluta inte att trivas hos mig! ;) Jag l o v a r att vårda dig så mycket det går.


Men hur ska jag göra...?

PS. Vet ni vad som finns i den andra krukan...? Jo, en kastanjenöt från Vängsjöberg i Gottröra. Kan det bli nå´t?
Nja... jag tror inte det. ;)