Det här är gott!

Min kusin i grannbyn har hönor. För ett par dagar sedan kläcktes fyra nya små dunbollar i hönsgården. Ungarna ska matas, och hönsmamman och "hönsmatte" gör sitt bästa att visa de små dunbollarna hur de ska ta för sig av den framdukade maten...

De små dunbollarna är fundersamma... kan det här vara ätbart...?

Glädje och tragik..

För en stund sedan hörde jag högljudda fågelskrik utanför fönstret. Jag tittar ut och ser till min förskräckelse hur en skata sitter på marken och misshandlar en av svalungarna nedanför boet. Jag ser samtidigt sval-föräldrarna cirkla runt ovanför och aggressivt försöker skrämma iväg skatan.

Jag rusar genast ut men ser att det är försent. Svalungen är redan död och svårt massakrerad av skatan. Samtidigt ser jag fyra små svalungar på svaga flaxande vingar försöker hålla sig flygande i luften. Efter en stund sätter de sig i ett träd i närheten, och en stund senare flyger tre av dem och sätter sig på telefonledningen strax intill huset. Två av dem sitter tätt, tätt intill varandra och den tredje alldeles intill. Den fjärde ungen sitter kvar i trädet.

Under tiden jag är ute cirklar skatan fortfarande runt ungarna på telefontråden,  medan sval-föräldrarna aggressivt attackerar skatan för att köra iväg henne.  Tack och lov ger sig skatan iväg, och jag stannar kvar nedanför ungarna tills jag ser att skatan är utom synhåll.

De fyra svalungarna är flygfärdiga. Äntligen! Det känns som en stor lättnad, samtidigt som det är jättetråkigt att den femte svalungen dödades av skatan.

Just nu sitter alla ungarna på telefontråden. Ibland gör de korta små utflykter med skakiga vingar. Men de flyger!! Äntligen!! Sval-föräldrarna kommer ideligen och tittar till de små och stoppar i dem mat.  Det är bara att hoppas att ungarna ska bli starka och riktigt flygga så småningom, så att de orkar med den långa resan till Afrika.

Och att skatan låter bli svalungarna!!

Omsjö på 1950-talet

Badplatsen vid Karvsjön 1950-talet

Jag fick ett mail igår som gladde mig. Skribenten berättade om sin barndoms somrar i Omsjö på 1950-talet, och jag har fått lov att lägga ut hennes berättelse här.

Tack Ulla för att du delar med dig!


"Barndomens somrar var bad i Karvsjön och Storsjön, åka hölass med farbror Per, vara i lagårn med tant Hedda då korna skulle mjölkas. Per och Hedda var ingen släkt med mig men jag tilltalade dem så. Jag var i vår sommarstuga med föräldrar och syskon, stugan låg inte långt från deras hus nere på Bränna i Omsjö. Sommarstugegrannen farbror Henry och tant Ellen (inte heller någon släkt) bodde i en stuga som varit farbror Pers föräldrahem och deras barnbarn brukade vara där på somrarna, så vi var ganska många barn då våra kusiner kom och hälsade på. Handlade gjorde vi hos lill-Anna i hennes lantbod, å, vad jag tyckte att det luktade gott därinne. Pers postväska hämtade vi ibland och den fanns inte så långt från lill-Annas gård, det var väl fler postväskor där tror jag. Innan vi kom fram till lill-Anna var jag lite rädd ibland då vi gick förbi kolonin, tyckte att det var så många barn där.

Slåttanna var ju spännande för oss stadsbarn (Sollefteå), och ibland fick vi följa med ända upp till byn, vi åkte förbi Jonassons gård (tror att de hade en telefonväxel på den tiden) och torpet där Per slog ängarna har jag glömt vad det hette, tyckte att det var väldigt fint där, är säker på att det är torpet, med två hus och ett rejält båthus nere vid Storsjön. Gården inte så långt från Karvsjöns badplats, har jag för mig att de också hette Eriksson, där hämtade vi postväskan på senare tid. Grindslantar tjänade vi på att öppna grinden nere på Bränna, någon gång var vi vid byns grind. Per blev inte glad på oss då vi hade haft svampkrig vid grinden en gång, men vi fick städa upp efter oss. För pengarna köpte vi glass ibland och det var inte så långt från byns grind som jag kommer ihåg det.

En lång båtfärd gjorde vi en gång ända till Grundtjärn tror jag att det var. Fisk från Storsjön, mjölk, ägg och täte från tant Hedda, täten fyllde vi själva på med mjölk som vi köpte från Hedda. Pannkakorna i Omsjö var de godaste jag ätit gjorda på hemägg och mjölk från korna som betade i skogen. Sommarstugorna nere på Bränna finns kvar, har varit förbi och hälsat på de nya ägarna med mina döttrar för flera år sedan, då var Pers hus till salu.

Hälsningar från Ulla Ringström."

Övergivna svalungar? / Uppdatering

Idag på morgonen är ungarna halvvägs ut ur boet, men de är inte flygfärdiga. Inga sval-föräldrar har synts till under hela morgonen. Inga andra svalor heller för den delen..

Det är kylslaget och regnigt.


Uppdatering em.

Sval-föräldrarna återkom på eftermiddan idag!

Yippie!

Jag hade tänkt att lägga ut en underbar liten filmsnutt som visar sval-föräldrarna när de ger ungarna mat, men filmen blev över 25 Mb och det klarar inte min dåliga uppkoppling... :(

Jag har kollat upp lite om hussvalan på nätet, och hittat att det händer att svalorna ibland överger sina sent kläckta ungar om det blir alltför kallt. Troligtvis på grund av brist på mat. Men föräldrarna flyger även iväg till andra platser i närheten, under ganska lång tid ibland, för att söka mat till ungarna, och under tiden kryper ungarna ihop och går i dvala så att ämnesomsättningen ska bli så låg som möjligt i väntan på mat.

Jag vill tro att det fortfarande finns hopp för de små svalungarna att hinna bli flygfärdiga för den långa resan till Afrikas savanner.

Hur ska det gå?

Klockan 22.00 ikväll...

Hur ska det gå? Fortfarande ligger de små hussval-ungarna i sitt bo under takåsen. De har matats till sena kvällen av sina föräldrar, och just nu har de vänt sig och ligger med sina huvuden in mot husväggen. Är det inför nattens vila och kyla de gör så?

Det är ganska kyliga nätter nu, och ungarna är fortfarande inte flygfärdiga.

Hur ska det gå för mina hussvalor?

Körsbärträdet som blev en hägg och hussvalan..

För ett par tre år sedan fick jag en körsbärsplanta som gåva av en god vän. Jag har vårdat den ömt, och den har växt jättefint under åren. Jag har tittat och kollat om det ska bli några körsbär, men det enda jag sett är några små bär som kommit efter blomningen efter våren. Jag har dock trott att plantan var lite för ung för att bära frukt, så jag har sett tiden an.

Jag har också önskat mig en hägg i trädgården - bara för att få njuta av den härliga doften när häggen blommar på våren. Så för ett par år sedan satte jag en häggplanta som också tagit sig jättefint. Igår tittade jag till mina vårdträd igen och tyckte att bären på de båda träden såg misstänkt lika ut. Jag smakade på dem och de smakade beskt och illa som häggbär gör. Jag insåg plötsligt att mitt kära körsbärsträd var en hägg!! Ridå! ;)

Jag vill inte ha två häggar så till våren försvinner en av dem. Tyvärr.. Det blir nog bra det också. För den lilla kastanjeplantan som står alldeles intill den ena häggen har tagit sig fint i år och förhoppningsvis kommer den att överleva. Två stora träd får räcka i trädgården. Att jag med största sannolikhet inte hinner uppleva att träden blir fullväxta är förstås tråkigt. Men de kanske glädjer dem som flyttar till vårt hus småningom!

Fast jag hoppas det dröjer många år tills dess förstås..

Vi har en hyresgäst i huset, trots att vi gjorde allt för att mota bort den i våras...  Ett par hussvalor har byggt ett bo högst uppe under takåsen på huset och vi såg inte bygget förrän boet var klart. Vi har ladusvalor också i vedboden. Deras ungar är flygga och övar flitigt att flyga inför den långa resan till Afrika i höst. Men hussvalans ungar ligger fortfarande i boet! De är fem stycken små skrikande ungar som matas frekvent av sina föräldrar. Men... jag är lite orolig. Är det inte i senaste laget för de här ungarna att hinna med att bli flygga till den långa resan till Afrika? I min fågelbok står att det händer att hussvalan överger sina ungar om de inte är redo att flyga med när det är dags.

Jag har blivit riktigt orolig för svalungarna. Hur ska det gå för dem?

Vad tror ni?

Svartvinbärssaft

Årets skörd från min enda svartvinbärsbuske blev nästan 10 liter! 6 liter svartvinbärssaft blev det i år.

Härligt!

Kortet ovan (och ett recept på svartvinbärssaft) är lånat  här.

Kokt bärsaft


6 l bär
Ca 1 dl vatten
Ca 5-6 dl socker / liter avrunnen saft
Rensa och skölj bären
Koka upp vattnet och lägg i bären, koka dem i ca 10 minuter. Kläm bären mot kastrullens kant då och då för att ta vara på saften
Häll bärmassan i en silduk och låt den självrinna i ca 30 minuter
Mät saften och häll tillbaka den i grytan. Låt den koka upp och rör ner sockret, låt den koka upp igen- skumma
Häll upp den heta saften på flaskor

Uppdatering. Fam. J.A. Grafström Junsele

Även det här kortet har jag lånat från familjen H.V. Wallins fotosamling i Lidgatu. Personerna är okända liksom var kortet är taget.

På baksidan av kortet står:

"28/6 1915 Hjertliga helsningar till familjen Wallin från oss i Berget. Emma."

Är det någon som känner igen familjen eller platsen? (klicka gärna på fotot så förstoras bilden)

Kan kortet möjligen vara från Junsele med omnejd? Familjen H.V. Wallin härstammade från Junsele och flyttade till Lidgatu 1908.


Uppdatering:

Huset på fotot är från Junsele! Min duktige forskarvän Göran Stenmark i Junsele hade svaret på "gåtan"!

Jag citerar delar av den historik som Göran skickat mig om familjen Grafström som bodde i huset på fotot. Jag gissar att det är några av familjen som man ser på bilden.

"Johan August Grafström var en bondson från Långsele och var född den 9 januari 1851. I juni 1876 ingick han i äktenskap med en värmländska vid namn Emma Werne, född i Gunnarskogs socken den 24 maj 1852.

Vid den tidpunkten hade Grafström sedan den 18 maj 1874 vistats i Junsele socken, och orsaken till detta var att han slagit sig fram i karriären och blivit bokbindare, och etablerat sig som handlare i centrala delen av Krånge. Det var vid denna tid som socknen blomstrade genom den stora inflyttningen som blivit resultatet av de pågående skogsavverkningarna. Detta resulterade i att flera handlare och hantverkare slog sig ner i Junsele, och då framförallt i Krånge som vid denna tid hade vuxit och blivit den centrala byn i socknen.

Den 10 december 1876 fick Johan August och hustrun sitt första barn Alma.
Den 5 januari 1886 dottern Signe Katarina.

År 1887 flyttade familjen till en liten stuga på Krånge nr 1 (huset på fotot ovan/ min not.)

På denna gård föddes Grafströms resterande barn; Elna Sofia f. 1889 och död 1889, Beda Emelinda f. 1890, Elisabet f. 1892, Irené Maria f. 1895, och Anna Amanda f. 1897."

TACK Göran!

Gammalt kort från Lidgatu

Längst bak fr.vä: Okänd, Osvald Persson, Gustaf Nilsson, Viola Tenglund, Gustav Westin, Anny Nilsson, Gustaf Wallin, Gustaf Persson, Elof Persson.
Främre raden fr.vä: Lydia Westin, Hilda Westin, Hildur Eriksson, Inga Fängström, Helga Wallin, okänd, Otto Fängström och Signe Åström. Kortet bör vara taget vid mitten av 1920-talet.

Ytterligare ett kort från min mans morfars hem i Lidgatu. Som vanligt har jag haft god hjälp av Anita Monés och "moster" Annie för att identifiera personerna. Ett stort och varmt tack! Ni är ovärdeliga!

Jag har också uppdaterat följande Lidgatubilder med hjälp av Anita och moster Annie:

http://smulansblog.blogspot.com/2010/05/slatterbilder-fran-lidgatu.html

http://smulansblog.blogspot.com/2006/05/tjrbrnning-i-lidgatu-1933.html

Ny bloggmall.. / Uppdatering

Jag har nyligen uppdaterat Blogger, och fick för mig igår att testa de nya bloggmallarna. Jag råkade spara en av dem och det gick inte att ångra! Oj, vilken panik jag fick! Alla ursprungliga färger var raderade och hela designen kändes fel. De uppdaterade Blogger-verktygen  liknar inte alls de förra och jag fick några timmars arbete med att hitta alla verktyg och försöka återställa det som jag kunde göra. Jag är fortfarande inte nöjd, men kanske blir det bra så småningom...

Vet någon hur man får bloggrubriken placerat mitt på blogghuvudets foto? Jag har prövat allt, men kan inte få till det....


Uppdatering:

Vad gjorde man utan sina bloggvänner! TACK för alla tips och råd jag fått ang. de problem jag fick när jag uppdaterade Blogger.

Jag prövar mig fortfarande fram bland alla verktygsmallar, så får jag se var jag landar så småningom.

Eftersom bloggrubriken inte går att centrera i den nya bloggmallen, så erbjöd sig bloggvännen Christina att göra centreringen i Photoshop. Tack, tack snälla! Bloggrubriken blir tyvärr inte länkbar efter den redigeringen. Men jag gjorde en gadget istället i sidospalten med länk till första sidan. Dessutom är den lilla bloggrubriken till vänster på fotot klickbart för att komma till första sidan.

TACK Christina! Och tack alla andra!

Ni är bäst!

Boktips

Jag har läst ett par böcker den senaste veckan som jag gärna vill rekommendera! Båda böckerna är väldigt spännande böcker. Spännande på olika sätt. Jag kunde inte sluta läsa förrän det sista kapitlet var läst.

Den första boken heter "Miraklet i Anderna" skriven av Nando Parrado 2006. Boken handlar om den fruktansvärda flygkatastrofen i Anderna år 1972 där flera av passagerarna, många av dem rugbyspelare från Uruguay, överlevde kraschen i Anderna och där ett par av dem efter sjuttiotvå dagar under vidriga omständigheter på olycksplatsen och en lång färd över Andernas fjällmassiv lyckades skaffa hjälp. Det är en av de överlevande som berättar sina personliga upplevelser från denna katastrof, och han gör det på ett otroligt spännande sätt så det var omöjligt att lägga från sig boken.

Det var en film om detta mirakel på TV för en tid sedan, men den här boken är en personlig och spännande berättelse av en av dem som överlevde flygkatatstrofen. En skakande historia.

Den andra boken blev en spännande läsning om en ovanlig kvinna. Boken heter "Den röda grevinnan" skriven av Yvonne Hirdman 2010. Yvonne Hirdman är yngsta dotter till bokens huvudperson Charlotte Hirdman, som levde ett märkligt och spännande liv i mellankrigstidens Europa. Hon föddes i Estland, levde sin barndom under det första världskriget i Österrike-Ungern, gifte sig och levde det vilda livet i Berlin med en baltisk greve, förälskade sig i en rysk kommunist och flydde med honom undan Hitler till Moskva. Hon blev flykting, och möjligen en hemlig informatör till Ryssland, i Köpenhamn och Paris innan hon slutligen i elfte timmen lyckades fly till Norge och sedan till Sverige.

Boken är en fängslande biografi över ett ovanligt liv och Yvonne Hirdman har lyckats på ett intressant sätt vävt ihop sin mors liv med Europas historia under mellankrigstiden. Att Yvonne Hirdman är historiker kan man inte missta sig på.

En spännande bok!

"Hävä hårklôpparn" Nicke Sjödin

Jag har svårt att få gubben min till frisören. Han har aldrig tid, säger han... Så ofta har jag fått ta fram saxen och klippt gubbens hår, för att han inte ska se ut som en överlevd hippie från 70-talet. ;)

Igår var jag till frissan och bestämde mig för att beställa en tid för gubben också. Sagt och gjort! På tisdag ska han dit! :)

Kommentaren?
- Ja, bara hon inte klipper bort armen! ?

Jag förstod ingenting... Inte förrän gubben hämtade Nicke Sjödins bok "Baka lagårn" och läste högt Nickes dikt "Hävä hårklôpparn".


Jag skrattade så jag tjöt!



Hävä hårklôpparn

Hårklôppara ha man ju
vöre utsätte i åll värl.

Himme häri byn
fanns ä´n gôbbe
som bå klôfft håre
å svept lika.

Bägge sorta vart
farli oppsträckt å fin
tå behannliga hans.

Oppe på huvve begagne´n ullsaxa,
å håre kring öra
bruke´n, rotrôck.

I stan fann ä´n frisör
som nödvändigt skull si
va som hänne utaför på gata
samtidit som han klôffte.

Han klôffte´n tuss åsse
kute´n dit tell fönstre å kikte

åsse tellbäka
å klôppe´n tuss tell.

Fast hele ti´n klôfft´n
jussom i lufta vä saxa.
En gang vart´n för
å klôpp å persiennsnöre,
sä ållt sen dess
gatt´n begagn pannlampa.

Iblann vart man klôfft ti öra
sä blon rann.

Dä va han som fråge´n gôbbe
som bära hade en ärm
om han hade klôfft´n
förut nan gang.

-Näe, sa gôbben,
ärmen miste jäg häri´n cirkelsåg.

Ållri na pjål om gelén
å moussn å vaxn
va ä på den ti´n.
Man slog en pilsnerhålv
å lite sôckerlag oppi håre
å dä vart glansit å fint.

Nu om dan
ha man ju vorte sä modern
att man ä skinhead.
Dä ä mest yngbryna
å inni näsan
å inni öra
man bli klôfft nu för ti´n.

Lik förbannat
kôste ne nästan 200 kroner.
Dä ä ju 4.50 stråe dä.

Fast dom bruk säge, frisöra,
att dä inte ä för klôppninga
dom ta betärt.

Dom påstå att dä ä hittelön.

Av Nicke Sjödin ur "Baka lagårn" 1996.

Var finns hjortronen?

(Bilden är lånad)

Nej, tyvärr ser det inte ut som det finns så mycket hjortron i år... Jag har varit ute och tittat och försökt hitta hjortron på de ställen som jag brukar plocka hjortron, men jag har bara hittat ca en halv liter allt som allt. Är det jag som haft otur, eller.. ?

Var finns hjortronen...? Någon som vet? ;)