God Jul!

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen."

En riktigt, riktigt God Jul till alla! / Anita och Kenneth

En sann historia från Näsåker med lyckligt slut

Det här unga paret upplevde några fasanfulla timmar på timmerstockarna i Nämforsen i juni 1929 innan det fick sin lyckliga upplösning.

Paret gifte sig så småningom så berättelsen fick ett lyckligt slut på flera sätt.

Mer om händelsen finns att läsa på Magnus blogg här.
 

Vägen som aldrig byggdes..

Detta är en intressant läsning om vägen som aldrig byggdes. Omkring 1937 stod Vigdsjön i startgroparna för sin "storhetstid". Landlotter köptes och hus hade börjat byggas runt sjön. Förhoppningar fanns att Vigdsjön skulle bli en välmående by som skulle ge rika skördar invid Vigdsjöns strand. Tyvärr blev det inte så. Vigdsjöns era varade bara ett tjugotal år innan byn blev helt öde. Inte förrän 1962-63 byggdes en väg till Vigdsjön, men då var byn öde sedan lång tid tillbaka.

Även Fransåsen och Storhöjdens byar avvecklades ganska snart. Även till dessa ödebyar finns numera vägar.

Men vägen som planerades 1937 byggdes aldrig.

Tack Göran Stenmark!

Mer om Vigdsjön och Fransåsen.

Årets första snöfrost

Bilden gör inte riktigt verkligheten rättvisa. Men visst är den första snöfrosten vacker? Det ser ut som ull har fastnat på grenarna.

Idag var det sol och minus fyra grader. En perfekt vacker dag som gjord för en promenad innan snön har lagt sig på allvar och man inte längre kan gå i skogen.

Sally och jag upptäckte att den stora björnen vi har i vår närhet inte gått i ide ännu (som den borde ha gjort). Färska björnspår på vägen gjorde att vi drog oss tillbaka ganska fort.

Utegranen är hämtad och uppsatt på gården. Snart ska jag sätta belysningen på granen, det lyser så vackert i mörkret. Det blir fint! Veden är inburen och vi har stökat undan sommaren- och höstens arbeten.

Nu är jag beredd. Vintern är välkommen.

Resan till Mallorca

I oktober gjorde jag en jättefin resa till Mallorca, en ö jag aldrig varit till tidigare. Mallorca blev en positiv upplevelse, det är en grönskande vacker ö som gjord för att bo och vistas på. Klimatet var ljuvligt lagom varmt trots att det var sent i oktober.

Jag bodde i Palmas gamla stadsdel och det var fantastiskt fint. Nära till havet, de gamla gränderna och kommunikationerna. Jag hade glädjen att sammanstråla med ett par släktningar till min man som bor på Mallorca delar av året. De visade mig många fantastiskt intressanta sevärdheter och platser på ön som så här i efterhand är helt oförglömliga upplevelser. Ett varmt TACK Anita och José!

Jag fick också tillfälle att bada i havet, något som är det mest underbara jag vet. Havet är livets ursprung och jag känner mig aldrig så fri och lycklig som vid havet. Hoppas få möta havet snart igen!

Jag tog en hel del bilder, här är några av dem.

Ett gammalt träd vid Plaza de la Reina

En god lunch med vin.

Den pampiga katedralen Sa Seu  från 1300-talet är Palmas stolthet. En mäktig gotisk byggnad med fantastiska fönster, Bland många andra har även Gaudi lämnat ett bidrag av invändiga förbättringar på 1900-talet.  

Parc de la Mar

Tango i gamla stan en helt vanlig tisdagkväll. Underbart!

Gränden där jag bodde i gamla stan.

Klosterlunden i Valdemossa där F. Chopin bodde 1838

Klosterlunden i Valdemossa

Från den bevarade hantverksgården godset La Granja. En fantastiskt bevarad gammal gård med hantverkstraditioner som spetsknyppling, spinning, ost- vin och korvtillverkning bl.a. En evig vattenkälla sprutar upp från bergsgrunden ute på den vackra gården. En upplevelse att få se denna plats utanför Valdemossa!
 

Mer om La Granja:  http://destinationmallorca.se/la-granja/

Kruktillverkning

Gården bjöd på vin!

Den eviga källan.

Handsydda barnkläder

Ett barn- och lekrum på La Granja

T.o.m. gammal sjukvårdutrustning finns bevarat på gården!

Ett kvinnorum. Lägg märke till hårtorken t.hö. :)

En lätt, men god frukost på morgonen.

Havet i motljus. Havet, livets ursprung.

"Ecke Kajas" ett original i Ådals-Liden

Det har funnits flera s.k. "original" i Ådals-Liden. Hembygdsforskaren Paul Lundin har skrivit om flera av dem i sina böcker och i artiklar. Det är ofta tragiska livsöden för de människor som av olika skäl inte kunde följa det livsmönster som gällde för människor på den tiden. De s.k. "originalen" var i allmänhet snälla och oförargliga människor som inte gjorde någon människa för när. De levde ett hårt liv med mycket umbäranden och stor fattigdom. Det är värt att bevara  berättelserna om dessa  människoöden för eftervärlden.

Ett av dessa "original" var "Ecke-Kajas" eller "Kajsas Ecke" som han också kallades. Jag har bara sett en bild (ovan) av honom. Samma foto hänger också på Hembygdsgården i Näsåker.

Ådals-Liden-C-3-1847-1861-Bild-33-sid-30

Erik Johan Johansson föddes i Krånge, Ådalsliden den 26 feb. 1860 (födelsenotisen ovan) som yngsta barnet av tre. Föräldrarna hette Johan Olsson f. 1826 och Kajsa Erika Ersdotter f 1827.  Fadern avled samma år som Erik Johan föddes. Modern avled 1894.

Erik Johan bodde mesta delen av sitt liv i Krånge, Ådalsliden. Där hade han byggt en liten stuga som han själv byggt. Av okänd anledning började han kalla sig Söderqvist någon gång efter 1912 (källa: Hfl) I den sista skannade församlingsboken från 1937 står Ecke som inhyseshjon i Krånge. Enligt en uppgift dog Ecke-Kajas på ålderdomshemmet i Näsåker (Rå). Han dog i slutet av 1948.

På Magnus Johanssons hemsida finns följande uppgifter om familjen:

Johan Olofsson var född den 25 maj 1826 i Lövåsen, Ådals-Liden sn Edsele sn (min not) som son till bonden Olof Andersson och hans hustru Märta Persdotter. Han gifte sig den 20 juni 1856 i Ådals-Liden sn med Kajsa Erika Eriksdotter. Hon var född den 15 maj 1827 i Krånge, Ådals-Liden sn. Johan var torpare i Krånge, Ådals-Liden sn. Han dog den 15 juli 1860 i Ed sn genom ett olyckligt fall. Kajsa Erika dog den 17 september 1894 i Krånge.

Barn:
Olof Peter Johansson, född den 1 april 1857 i Krånge, Ådals-Liden sn. Olof Peter dömdes den 16 februari 1876 till 5 dagars fängelse på vatten och bröd för snatteri. Han dog ogift den 14 januari 1914 i Krånge, Ådals-Liden sn av magkräfta. Han var då skriven som fattighjon.

Greta Dorotea Johansdotter, född den 18 juli 1858 i Krånge, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 11 december 1880 i Ådals-Liden sn med Olof Jönsson Lindqvist. Han var född den 5 april 1859 i Betåsen, Ådals-Liden sn. Olof var först arbetare, sedan arrendator i Betåsen nr 1, Ådals-Liden sn. De flyttade sedan till Moflo, Ådals-Liden sn. Greta Dorotea dog den 23 juni 1940 i Moflo. Olof dog i Moflo den 10 maj 1950. Makarna fick fjorton barn tillsammans.

Erik Johan Johansson Söderqvist, född den 26 februari 1860 i Krånge, Ådals-Liden sn. Han dog ogift den 13 september 1948 i Ådals-Liden sn.

Inga uppgifter finns om årtal/tidning för denna notis.

Urklippet nedan om "Ecke-Kajas" är kopierat från Byabladet nr 3 2012 (lokaltidning i Ådals-Liden). Författare är Paul Lundin. Det är en berättelse om Ecke  och hans mor som är inte helt olik den klassiska berättelsen om "Barnen från Frostmofjället" som författaren Laura Fitinghoff skrev på sin tid.

Om någon har mer information/berättelser om "Ecke-Kajas" så skriv gärna en kommentar! Tack på förhand!



Sid. 1

Sid. 2

Paul Lundin berättar så här om Kajsas Ecke (citat från Murbergets bilddatabas):

"Erik Johan Johansson, "Ecke Kaijans´n, vandefvögel och gårdfarihandlare.
Han kallades också för "Kajsas Ecke" efter modern som hette Kajsa. Fadern, en bohem och spelman, hade dött tidigt när han spelade på ett bröllop då Ecke, brodern och en syster alla voro under 10 år.

1868 rymde han och brodern Olle via Härnösandskusten neråt mot Gävle, där de fasttogs och skickades hem. Modern hade sörjt dem som döda.

Under den kallare tiden av året gick Ecke runt i bygderna med ett "nasarknyte", innehållande tvålar, säkerhetsnålar, band och andra småsaker. Han fick alltid gratis mat. När våren kom drog han iväg med sin hund till en koja uppe på berget ovanför Mellgårdssjön, någon knapp mil från bygden. Han satte potatis, fiskade i sjön och strövade omkring ute i naturen.

Han fantiserade om mineralfyndigheter och vurmade för exploatering som skulle lyckliggöra bygden ekonomiskt. Någon gång under sommaren gick han ner till bygden för att proviantera. Han talade om att han skulle betala då han börjat bryta mineral. I regel var folk snälla, då de kände till hans fantasier, och skänkte honom maten.

Han blev blind på gamla da`r och avled 1948, 88 år gammal på ålderdomshemmet
Han sågs aldrig ha badat och behövde det ej heller på ålderdomshemmet, bara tvättas av.
(berättat av Paul Lundin, Näsåker) "


Jag hittade även nedanstående tidningsartikel som jag fått av Paul Lundin. Artikeln är skriven av en redaktör Ture Jonsson någon gång i mitten av 1960-talet. Ture Jonsson berättar om sitt möte med Ecke-Kajas i Ådals-Liden på 1930-talet och att han då fick ta del av historien om barnens långa tiggarvandring.

Likheten med Laura Fitinghoffs berättelse om barnen från Frostmofjället är slående. Jag har hört ytterligare en liknande berättelse om barn på vandring i ett annat sammanhang. Tanken slår mig - är berättelsen verkligen sann eller är det enbart en skröna..? Finns det några källuppgifter att berättelsen är sann?

Klicka på bilderna så blir texten större. Obs! Textspalterna måste läsas nedåt till den andra bilden. (Tidningsartikeln var för stor för min scanner, därför två bilder)

Klicka på bilderna så förstoras texten!

Ovan. En bild (skärmdump) från Murbergets bilddatabas.

Jag råkade jag hitta ett tidningsurklipp i mina gömmor där Ecke-Kajas finns med (mitten på stegen). Året är 1912 och platsen Sörmoflo fäbodar. Roligt f.ö. att alla på kortet är identifierade!

Juni 2018. Jag fick idag tillfälle att se resterna av den lilla stuga som var Ecke-Kajas fasta punkt i tillvaron. Resterna av det lilla torpet låg i skogen utanför Krånge, Ådals-Liden. Idag är det bara rester kvar och inga stigar som visar vägen dit. Ett varmt och stort tack till Thomas Gustafsson, Krånge som tog sig tid och visade vägen!

Resterna av Ecke-Kajas torp i skogen i Krånge, Ådalsliden. Juni 2018.

En vacker afton i Omsjö

<3 p="">

Bilder från resan till Jerusalem och Tel Aviv

Jag har gjort en kort resa (sept. 2017) till Jerusalem och Tel Aviv. Värmen var tryckande, 35 grader, men den sköna brisen från havet i Tel Aviv lindrade något de sista dagarna i landet.

Efter mer än trettio år, när jag var där senast, så har mitt intryck av Israel förstärkts.  Konflikterna mellan israelaraberna, palestinierna och israelerna känns och är mycket tydligare i samhället än tidigare. En samexistens dem emellan upplever jag som mer avlägsen än någonsin. 

Jag älskar den gamla kulturen och historien i Israel. Det är få länder som har en så gammal, intressant och komplicerad historia som Israel. Må den dagen komma när historien får ett hållbart slut för alla i den delen av Mellersta Östern.

Damaskus gate

Gränd i gamla Jerusalem

Temepelmuren, som var mer bevakad än någonsin.

Lunch vid havet i Tel Aviv och ett glas Chardonnay

 

Havet vid Tel Aviv

Strandpromenaden i Tel Aviv

En blommande kaktus

Tidigare inlägg om Israel: http://smulansblog.blogspot.se/2006/12/minnen.html